bebisimagen

Nyss läste jag en nyhet som skakade om mig och jag började gråta direkt. På min svärfars jobb (bebisens farfar) har kan en kemolycka inträffa närsom. En kemikalie , 17 ton av den,håller inte den temperatur som den ska göra och när den kommer upp till ett visst antal grader finns det en stor explosionsrisk. Eller ja, skiten exploderar. Polisen har satt avspärrningar och räddningstjänsten vågar inte gå in.

Jag ringde till min älskling med tårar som rann och fick knappt fram några ord. Men lyckades förklara vad jag ville. Han ringde sin pappa som ringde mig. Svärfar var ledig och är det hela helgen. Då grät jag lite till i telefonen. Mitt mardrömsscenario var över. Det som kom när jag läste nyheten. Att sambon pappa jobbade och var i explosionsrisken. Vår son eller dotter kommer att få en farfar.

Svärfar och jag pratade om hormonerna. Han skrattade åt mig och sa att han kom ihåg hur det var när sambon och hans syster bakades i ugnen. Då det skrattades och gräts utan någon direkt anledning. Nu grät jag dock av en anledning men ja, det kom lätt som attans...

Samma dag fick ett företag som sambon jobbar som konsult till ett kemläck i sina lokaler. Som tur var han på ett annat företag, som jag visste om innan! :)