bebisimagen

Nu har vi fått lägenheten värderad. Kan säga såhär - vi har gjort ett bra köp. Renonvering gör sitt för att höja värdet och så fick vi tips om vad vi kan göra för att öka det ännu mera. Nytt möte ska bokas in med vår kära bankman, så att vi kan blir utan det lilla topplånet och kan börja amortera på vårt ena bottenlån istället. Härliga tider! :)

Jag är riktigt nöjd, mer än så! Glad för att vi köpte denna lägenhet förra året! Den är startskottet till vårt kommande hus i framtiden! Göra bostadskarriär is tha shit! :)

Bea: 14/2 och en flicka (en liten sådan :) )
Malin: 16/2 eller 26/2 och en pojke
Blivande farmor: 16/2 (sambons födelsedag)
Sambon: 17/2 och en flicka
Karro: 20/2 och en pojke
Blivande mormor: 27/2 och en pojke (min farmors födelsedag)
Blivande morfar: 27/2 och en flicka
Madde: 3/3 och en flicka

Såhär ser gissningarna ut hittills..

Det gav sig i fredags men var mer eller mindre zombielik hela dagen. Vilka förvärkar som sattes igång av kräket. Fick till slut ta två panodil och sen försöka att sova. När jag vaknade var jag hungrig och maten fick stanna kvar. Var riktigt nöjd över det.

Igår hade vi hela lägenheten full med våra familjer. Vi firade sambons födelsedag i förskott, på en helg då nästan alla kunde. Bara min bror som saknades, han fick hoppa in och jobba vaknatt. Bebis är ju beräknad två dagar efter sambons födelsedag. Vi hoppas att bebis inte väljer att titta ut på hans födelsedag. När alla hade åkt hem och vi hade städat undan, satt vi och skrattade av trötthet båda två.

Idag har vi varit på utflykt och inte gjort mycket alls. Riktigt skönt. Jag sov som en gris i natt, ungefär 10 timmar, och var endast uppe 4 gånger. Det är rekord på ett positivt sätt.

Kräka är ju kul. Trevlig fredag detta...

13 dagar kvar till bf enligt ul och BF +1 enligt oss. Förvärkarna känns rejält nu.

Jag känner mig som en urvriden gammal disktrasa på grund av kräkandet. Mobilen ligger väldigt nära tillhands nu. Ingen förlossning nu, tack, jag behöver vila upp mig för att fixa det.

Idag är det bf enligt vår beräkning. Vi får se om någon anser att vara klar om några dagar eller om det är ultraljudet som har mest rätt.

Förvärkarna fortsätter i alla fall. De gör inte så fasligt ont. Mest skönt att känna någon annan form av smärta om dagarna. Jag är så jävla less på att ständigt ha ont. Jag hoppas att jag i framtiden får uppleva en graviditet utan foglossning och långtidssjukskrivning. Vara hemma 4 månader på heltid och vara begränsad är en stor prövning. Vara hemma och vänta i 16 veckor och ha ont varje dag och natt, har gjort mig till en annan människa mot vad jag egentligen är. Personlighetsförändrande. Inte alls kul. Men har lärt mig att det inte är självklart att kunna göra saker eller att lära mig att hantera Försäkringskassan när de inte fungerar.

Jag har bestämt mig för att jag ska börja träna igen. Jag måste satsa på att bygga en stabilitet i mitt bäcken och i min rygg. Med eller utan hjälp av en sjukgymnast. En investering. Jag vill ha ett syskon till denna bebis och tanken på att bli heltidssjukskriven igen i 4 månader gör mig väldigt ledsen. Jag vet att man inte kan påverka foglossning eller ej, med träning men det är värt allt för att försöka. 95 % av alla som har foglossning under graviditeten blir helt återställda efter 3 månader. Att bli någon av de resterande 5 % vill jag inte tänka på.

Jag är inte rädd för förlossningen och smärtan. Jag vet att det kommer att göra ont och att det finns bättre smärtlindring att få än vad jag har haft tillgång till under dessa månader. Jag ser fram emot att föda fram bebisen, för det betyder att jag troligtvis är människa igen. Att jag kan gå utan att ha ont, att jag kan hänga tvätt utan att få ont, att jag kan vända mig i sängen när jag sover och att jag slipper att gråta för att jag har ont.

Trots att denna graviditiet har varit överjävlig så vill jag gå igenom det en gång till. Det har jag bestämt mig för. Smärta och psykisk ohäsla är värt det. Jag längtar till ögonblicket då vi får se vårt efterlängtade barn. Mitt i detta är jag stolt över mig själv, att jag har klarat det ända hit. Att kunna få barn på det naturliga sättet är en gåva. Det är inget om slår att känna ett ben eller en arm i magen som petar ut. Det är inget man kan ta för givet.

Jag är verkligen imponerad över detta väder. Jag är en som älskar vintern med snön. Vinter med slask, gråväder och plusgrader är ingen vinter enligt mig. Tror att det har kommit 2 dm till nu. Såhär mycket snö har jag inte sett på länge här nere i landet. Det är lite märkligt att det är Jämtlands vinter i Östergötland. Men jag är nöjd. Om jag hade kunnat utnyttjat snön hade det varit ännu bättre. Men idag ska jag ut och ta mig en liten promenad i vintervädret.

Magen fortsätter sitt träningsläger. Vaknade av förvärkar i natt. Vi får se om den ger upp träningslägret. Imorgon har vi bf enligt vår beräkning gällande senaste mens men enligt ultraljud är det 15 dagar kvar till bf. Blir spännande å se vem som har mest rätt.

Mat och sömn. Jag tror jag har fått skalmans klocka. Det är väldigt intressant. Är trött och hungrig jämt nu. Tror att jag laddar upp. Jag förvärkar som kommer och går mest hela tiden. Ständiga toalettbesök. Har skyttetrafik och tycker att det är trevligt med två badrum. Så det blir lite variation på det hela.

Hormontäppan har blivit värre. Om nätterna är det total täppt så jag somnar halvsittades på ena sidan. Allt för att lite luft ska kommaner och att jag inte ska drunka i mitt egna dreggel.

Min mobil fick nya telefonnr igår. Sambons mobil funkar inte så bra på kontoret då det snöar. 3 skiten vill inte fungera då. Så nu är min mobil uppdaterad med två nummer så att jag kan nå någon av hans kollegor om jag inte får tag i honom. De lovar att jaga honom till mig. Alla vet om att bebisen är fixerad och magen har sjunkt. De är lika otåliga som oss nu.

Jag hade gått ner 0,3 kg idag enligt vågen hos barnmorskemottagningen. Har vägt mig med skor sen jag skrev in mig där i juli. Total viktuppgång är 10,7 kg minus skor. Jag tycker att det är väldigt bra.

Bebisen är fixerad och klar. Magen hade sjunkit rejält och sf måttet låg kvar på 34. Magen har bullat ut sig, vilket även syns på naveln. Den kan man skratta åt numer. Eventuell navelludd kan inte göra sig besvär om jag säger så.

Barnmorskan var inte säker på att vi ses om två veckor. Vi får se om bebis tittar ut innan dess. Jag ska nu ladda med en massa energi och sova. Vilket jag kan nu igen. Sova. Skönt att vara utvilad!

Näe, den nya känslan var inget startskott för något. Men den har fortsatt och jag får enligt bebis inte sova på ena sidan. Det är drygt att endast kunna ligga på den andra sidan. Jag knakar som ett knäckebröd när jag går upp.  Sambon har lekt skogshuggare i natt och jag har försökt att bada i sängen. Kallsvett is the shit. Not. Men har ju bara varit uppe 6 gånger i natt och kunnat somna om efter varje toalöpning. Det får man vara riktigt nöjd med.

Nu ska jag till barnmorskan, senare idag ska vi till familjerätten och banken. Sambon ska bekräfta sitt faderskap, så att det är gjort. På banken ska vi ha ett vanligt möte för att få till lite bättre kontolösningar. Vi kan inte göra gemensamma konton på internetbanken själva.

Igår var vi på inflyttningsfest igen. Det var kul att träffa alla. De flesta gamla godingar. Kändes underbart att veta att däcken är nya på bilen och behöver inte vara rädd för att vår vän bilen mår dåligt at att åka långt.

Jag har börjat fått en märklig känsla till och från. Bebis har varit mer aktiv än vanligt på sistone. Jag känner ett större tryck nedåt och att bäcknet gör mer ont Känns lite som mensvärk och strålar utåt mer än vanligt. Nu ska vi snart packa väskan, så att den är klar. Men jag tror inte att det är på gång. Men det är en annan form av smärta/känsla. Spännande är det i alla fall.

När sambon kom hem igår, så varde nya däcken på. Leve. Vägen till landet, eller ja, skogen, gick perfekt. Vår vän Renualt mår bättre. Det var det värt, varenda lilla krona. Festen var otroligt trevlig och de hade flyttat till ett fint litet hus rätt ute på landet.

Jag träffade en urkvinna på festen. Hon tyckte att det var häftigt att jag tog ut mig på fest i v.38 i urskogen. Å blev orolig för att mannen drack öl. När hon fick veta att det var alkoholfri öl så skrattade hon. Hon berättade att hon hade fött två barn utan någon smärtlindring ALLS. Ingen lustgas, inget. Hon tipsade mig att fokusera på målet, att få bebis på magen, och andas. Hon hade två barn med 19 månaders mellanrum. Vilket hade sina för och nackdelar. Det var kul att träffa och prata med henne för hon gav mig hopp. Inga skrämmande detaljer utan bara positiva ord. En riktigt urkvinna.

Ikväll ska vi iväg till vänner som nyligen har köpt hus ute på landet. Jag hoppas att det är plogat väl, så att vi kommer hem ordentligt. De nya vinterdäcken har inte kommit ännu.

Jag är lite ambivalent inställd. Jag har haft ett gäng förvärkar i eftermiddag. Men ser att det synnerligen kan bli spännande. Åka ut på landet alltså. Så ja, nu ska gårdagens falukorv ätas upp. Min sambo undrar vem som äter falukorv på fredagar. Vi tydligen. Har nog aldrig hänt förut. Å så ska lager med smink på och något schysst att dra över fotbollen. Alla kommer vara snygga, smala och uppklädda. Jag kommer med min fina mage och vattensprängda kroppen.

Jo, bebis, inte dags att flytta ut ikväll är du snäll. Vägarna på landet är inte helt roliga.