Känns ingenting alls

Idag känns det verkligen ingenting alls. Inte ett litet fjunigt tecken på att jag ska föda barn, förhoppningsvis, vilken dag som helst.

Jag läste ÖstersundsPosten på nätet idag, som jag alltid brukar göra. De hade en artikel om varför så många unga i länet har lämnat politiken. Jag kan svara varför jag lämnade min plats i kommunfullmäktige. Jag skulle åka till Indien i fyra månader för att studera. Frågade om det fanns möjlighet till en ersättare under den perioden. Efter krångel och en massa skit som hände, både privat och politiskt, så mantalsskrev jag mig hos mina föräldrar. På så sätt fick jag avsäga min plats i kommunfullmäktige och barn och utbildningsnämnden också. Inom loppet på en månad hade jag förlorat allt som var av vikt i mitt liv då, sambo, bostad, mina uppdrag i politiken. Kan säga att det bästa som jag kunde göra var att packa min ryggsäck och åka iväg.

 Idag 2,5 år efteråt är jag väldigt glad att det blev som det blev. Jag älskar mitt liv idag och tar hand om mig själv på ett mycket bättre sätt. Jag är oerhört förälskad i den man som ska bli pappa till mitt (vårt) barn. Jag har en utbildning och ett jobb som jag trivs med och saknar. Jag bor briljant nu. Jag har min familj nära, inte över 60 mil bort.  Jag har mina vänner som jag trivs med. Jag känner frid i själen. Men jag saknar mitt engagemang men är även rädd för att ta tag i det igen. Ung inom politiken är inte lätt, verkligen inte, och det vet jag. Helst om man är ung och kvinna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0