bebisimagen

Försäkringskassan, de är roliga. Jag börjar tycka att de är humoristiska. Eller dumma i huvudet. Eller bara så jävla fyrkantiga. Eller ja, jag hade extremt otur när jag var sjukskriven med dem, tills de väl tog ett beslut.

Eftersom att min sambo tillika pappan till bebis är egen företagare och därmed delägare i ett aktiebolag. Vi fick fel papper hemskickade 3 gånger innan vi fick rätt, då vi skulle anmäla hans SGI. Så skickade vi in papperna långt innan Victor föddes för att det skulle funka och gå smärtfritt. Med min erfarenhet av FK går saker sällan smärtfritt. Idag ringde jag till FK, mitt föräldrarpenning är klar och betalas ut på fredag. Tack (för att ni är kompetenta för att fixa en sak rätt, i rätt tid)!

Sambons ärende kring hans SGI är överlämnat till en specialist på Försäkringskassan. Orden delägare i aktiebolag, skulle aldrig ha skrivits på papperna, känns det som nu i efterhand. Jag vet inte om myndigheterna tror att man skriver en siffra på papperna, men tar ut en helt annan i lön, som egen. Hans SGI är lika lätt att beräkna som alla andras. Så sambons föräldrardagar kan vi ju hoppas på att få lagom tills Victor blir 3 månader.

Jag har sagt det förut, och kommer troligtvis säga det igen, om man är egen företagare ska man tydligen få lida för det. Inget är enkelt utan allt måste vara svårare och mer komplicerat och helst ska man få bitcha sig fram för att få rätt papper att skriva på. Regeringen vill ha fler företag, men tydligen inte göra något att underlätta för dem.

Känslor, hjärta och kärlek. Att känna så mycket är otroligt. Vår älskade barn, finaste ungen är världen.

Pappan är tillbaka på jobbet sen i måndags och vi kör solo här om dagarna. Vi tar det ganska lugnt och försöker göra något litet varje dag. Fokus ligger på att lillen ska må bra och att jag ska orka med. Späka mig och springa runt och göra helt ovettiga saker känns inte som prio nu. Utan njuta av det som är. Sitta och titta på kärleken som sover är inte en dum syssla. Eller ta en liten promenad i solskenet i vårt bostadsområde.

Victor var liten för tiden då han föddes, som de sa på BB. Därför tilläggsmatades han med ersättning på BB tills amningen skulle komma igång. Han hade inte råd att förlora många gram. Det första dygnet hade han även en värmesäng ordinerad, han var nedkyld när han kom ut. Amningen kom igång och han nekade ersättningen, vägrade den. I förra veckan var på BVC och han hade gått ner igen. Till rekordlåga 2530 gram. Jag fick en chock och grät tills tårarna tog slut. Vi fick börja att tvinga i Victor ersättning. Nu tar han den vackert själv. Jag kände mig som världens sämsta förälder. Skam - och skuldkänslorna kom som på posten. Den största prövningen hittills. Igår var vi på BVC igen, en vecka efter tårfallen och skuldkänslorna. Victor har fått upp 480 gram den senaste veckan och växt 1,5 cm på längden. Äntligen är han en 3 kg guldklimp ;)

Nu sparkar han av sig filten när han sover och kan somna utan en mössa på huvudet. Victor kan hålla värmen på egenhand bättre. Ett framsteg. Han skriker/gråter endast då han får vänta på mat för länge eller om vi inte fattar att det är blöjan han klagar på. När Victor är hungrig visar han det med att smacka med munnen eller stoppa in de små händerna, försöker oftast med båda samtidigt, i den lilla munnen.

Tack älskade Victor, att du är vårt otroligt älskade barn. Du är fantastisk vår älskade unge! :)

Vi är hemma från BB sen igår. Läget är bra och vi mår bra. Lite sömnbrist men vad är det i relation till att vi har fått världens finaste son? Ingenting.

Bloggen går på sparlåga. Jag har försökt pilla med en ny blogg på wordpress, men får inte riktigt till det hela. Hur man lösenskyddar vissa inlägg. Om någon vet, så skrik till, så kommer snart en ny blogg med inlogg på vissa inlägg och på andra inte. Lägga ut bilder på vårt hjärta vill jag inte göra.